Etikettarkiv: undersökning

Reflektioner kring andelstal och driftskostnader

När det gäller kostnadsfördelningen för vägar används, som jag skrivit tidigare, med få undantag tonkilometermetoden där man med hjälp av schablontal för olika typer av fastigheter räknar fram beräknade transportmängder. Dessutom görs alltid en skälighetsbedömning för att andelstalen inte ska bli orättvisa.

Kostnader efter andelstal är ett administrativt enkelt system och anses rättvist och okontroversiellt. Nackdelen är att användningen ofta förändas över tid och vid olika ägare och ger då orättvisa. Att fördela kostnaderna efter den faktiska användningen vore det mest rättvisa men att göra det för vägar är näst intill omöjligt. Driftskostnader efter det faktiska användandet kan vara att föredra i vissa fall då det kan skapa incitament till att hushålla med användningen och därmed minska totalkostnaderna för drift och underhåll. Det kan ju även vara bra ur miljösynpunkt.

Att fördela kostnaderna så alla är nöjda torde vara en nära nog omöjlig uppgift. Ett system med vägtullar skulle antagligen kunna göra det mest rättvist men kostnaden för att införa det torde vara alltför hög. Det är bara en förening av de kontaktade som tycker nuvarande system för att fördela kostnaderna inte fungerar bra så nuvarande system verkar ge tillräcklig rättvisa. I en förening hade det inte gjorts några inbetalningar från medlemmarna på flera år då statsbidraget räckte till de driftskostnader som uppkommit. Detta hade troligtvis att göra med att en av medlemmarna skötte om vägen med eget arbete och kunde på så sätt hålla nere kostnaderna.

Ett sätt att anpassa kostnader för drift som Almqvist, Kalbro och Larsson(1) för fram skulle kunna vara att LM alltid skriver att omförrättning av andelstalen ska ske efter 2-3 år då man vet mer om den faktiska användningen. Detta skulle kunna göra att göra dem mer rättvisa. Dock hjälper detta förfaringssätt bara i nya förrättningar så en översyn av i 35 § AL om villkoren för omförrättning kan vara bättre. Frågan är om detta är förenligt med AL där anläggningsbesluten med andelstalen ska vara långsiktigt och skildra den stadigvarande användningen av anläggningen. Dessutom är det troligtvis få föreningar som är villiga att ta en ny förrättningskostnad efter bara några år.

(1). Almqvist, Per-Olof, Kalbro, Thomas & Larsson, Hans (1984). Anläggningslagen: tillämpning och erfarenheter. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Läs även: Så fungerar tonkilometermetoden, Mer om tonkilometermetoden och kostnadsfördelning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)

Hur används slitagersättning?

Av de 18 föreningar som jag kontaktade hade sex svarat att de brukar ta ut slitageersättning. Tre angav att de använt det vid skogsavverkning och vid två fall använde en hyresgäst respektive en fastighetsägare vägen mer under en tid. En förening hade ett fall då en lantbrukare utanför båtnadsområdet, det område som vägen betjänar, som använt vägen.

Hur kommer man fram till ersättningen?
Som beskrivits tidigare ska slitageersättningen täcka de merkostnader som uppkommer till följd av den ökade användningen men någon vedertagen metod att räkna fram den finns inte. I min undersökning har föreningarna i alla fall utom ett kommit överens om att den som använder vägen extra ska återställa de skador som uppkommer. I ett fall när en fastighetsägare använde vägen mer gjorde man en muntlig överenskommelse och ersättningen räknades fram enligt tonkilometermetoden. Hur de exakt räknade är dock oklart.

Av vilka anledningar använder man inte slitageersättning?
Den största anledningen till att föreningarna inte använder slitageersättning är att de tycker det är krångligt eller att de inte tycker det funnits anledning. De tycker det fungerar bra ändå och i dessa fall är det troligtvis ingen som använder vägen mer än vad andelstalen täcker för då hade frågan antagligen kommit upp.

Läs mer: Slitageersättning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)