Etikettarkiv: kostnadsfördelning

Reflektioner kring andelstal och driftskostnader

När det gäller kostnadsfördelningen för vägar används, som jag skrivit tidigare, med få undantag tonkilometermetoden där man med hjälp av schablontal för olika typer av fastigheter räknar fram beräknade transportmängder. Dessutom görs alltid en skälighetsbedömning för att andelstalen inte ska bli orättvisa.

Kostnader efter andelstal är ett administrativt enkelt system och anses rättvist och okontroversiellt. Nackdelen är att användningen ofta förändas över tid och vid olika ägare och ger då orättvisa. Att fördela kostnaderna efter den faktiska användningen vore det mest rättvisa men att göra det för vägar är näst intill omöjligt. Driftskostnader efter det faktiska användandet kan vara att föredra i vissa fall då det kan skapa incitament till att hushålla med användningen och därmed minska totalkostnaderna för drift och underhåll. Det kan ju även vara bra ur miljösynpunkt.

Att fördela kostnaderna så alla är nöjda torde vara en nära nog omöjlig uppgift. Ett system med vägtullar skulle antagligen kunna göra det mest rättvist men kostnaden för att införa det torde vara alltför hög. Det är bara en förening av de kontaktade som tycker nuvarande system för att fördela kostnaderna inte fungerar bra så nuvarande system verkar ge tillräcklig rättvisa. I en förening hade det inte gjorts några inbetalningar från medlemmarna på flera år då statsbidraget räckte till de driftskostnader som uppkommit. Detta hade troligtvis att göra med att en av medlemmarna skötte om vägen med eget arbete och kunde på så sätt hålla nere kostnaderna.

Ett sätt att anpassa kostnader för drift som Almqvist, Kalbro och Larsson(1) för fram skulle kunna vara att LM alltid skriver att omförrättning av andelstalen ska ske efter 2-3 år då man vet mer om den faktiska användningen. Detta skulle kunna göra att göra dem mer rättvisa. Dock hjälper detta förfaringssätt bara i nya förrättningar så en översyn av i 35 § AL om villkoren för omförrättning kan vara bättre. Frågan är om detta är förenligt med AL där anläggningsbesluten med andelstalen ska vara långsiktigt och skildra den stadigvarande användningen av anläggningen. Dessutom är det troligtvis få föreningar som är villiga att ta en ny förrättningskostnad efter bara några år.

(1). Almqvist, Per-Olof, Kalbro, Thomas & Larsson, Hans (1984). Anläggningslagen: tillämpning och erfarenheter. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Läs även: Så fungerar tonkilometermetoden, Mer om tonkilometermetoden och kostnadsfördelning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)

Hur används slitagersättning?

Av de 18 föreningar som jag kontaktade hade sex svarat att de brukar ta ut slitageersättning. Tre angav att de använt det vid skogsavverkning och vid två fall använde en hyresgäst respektive en fastighetsägare vägen mer under en tid. En förening hade ett fall då en lantbrukare utanför båtnadsområdet, det område som vägen betjänar, som använt vägen.

Hur kommer man fram till ersättningen?
Som beskrivits tidigare ska slitageersättningen täcka de merkostnader som uppkommer till följd av den ökade användningen men någon vedertagen metod att räkna fram den finns inte. I min undersökning har föreningarna i alla fall utom ett kommit överens om att den som använder vägen extra ska återställa de skador som uppkommer. I ett fall när en fastighetsägare använde vägen mer gjorde man en muntlig överenskommelse och ersättningen räknades fram enligt tonkilometermetoden. Hur de exakt räknade är dock oklart.

Av vilka anledningar använder man inte slitageersättning?
Den största anledningen till att föreningarna inte använder slitageersättning är att de tycker det är krångligt eller att de inte tycker det funnits anledning. De tycker det fungerar bra ändå och i dessa fall är det troligtvis ingen som använder vägen mer än vad andelstalen täcker för då hade frågan antagligen kommit upp.

Läs mer: Slitageersättning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)

Så fungerar slitageersättning

Om en fastighet använder vägen i avsevärt större omfattning än normalt är fastighetens ägare skyldig, enligt 48a §, att betala slitageersättning för de merkostnader som uppkommer. Exempel på när extra slitageersättning kan bli aktuellt är vid byggnadsarbeten och skogsavverkningar.23 Merkostnaderna är av två slag, dels ökat slitage som innefattar den icke synliga nedbrytningen av vägkroppen som ger ett ökat behov av vanliga underhållsåtgärder, dels direkta skador i form av söndertryckta slänter och diken samt raserade trummor.

Då det både kan vara svårt att avgöra när en väg används mer än vad som motsvarar andelstalet för drift och underhåll och svårt att beräkna kostnaderna för den ökade användningen ska ersättningen bestämmas enligt en skälighetsbedömning i varje enskilt fall.25 Samfällighetens styrelse och berörd fastighetsägare ska komma överens om ersättningens storlek. Om tvist uppkommer om frågan kan talan väckas hos fastighetsdomstolen.

Även andra än i samfälligheten deltagande fastigheter kan, om det är av väsentlig betydelse, mot slitageersättning använda vägen som exempelvis utfartsväg. Ersättningen ska beslutas vid förrättning och betalas årligen i förskott eller som engångsbelopp. Regeln infördes 1998 men inget hindrar att det tillämpas på gemensamhetsanläggningar som är bildade tidigare och gäller även om det inte angetts i anläggningsbeslutet.

Slitageersättning ska också betalas om en samfällighetsförening får rätt att använda befintlig väg som tillhör annan samfällighetsförening. Detta under förutsättning att det är lämpligare än att fastigheterna ansluts till den andra anläggningen. Ersättningen ska bestämmas efter vad som är skäligt med tanke på det slitage som uppkommer av användningen. Ersättningen ska, liksom annan slitageersättning, betalas årligen eller som engångsbelopp.

Läs även: Så fungerar tonkilometermetoden, Mer om tonkilometermetoden och kostnadsfördelning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)

Mer om tonkilometermetoden och kostnadsfördelning

I 15 § i anläggningslagen står att kostnaderna som uppkommer för anläggningen (t.ex. en samfälld väg) ska fördelas bland deltagarna i form av andelstal där man skiljer på kostnader för utförandet och drift. Med utförande menas både byggnation och standardhöjning som att man asfalterar en tidigare grusväg.

Andelstalen ska anges i absoluta tal och inte i procentsatser. Hänsyn ska tas enbart för stadigvarande förhållanden för fastigheten och inte tillfälligt eller personligt utnyttjande som exempelvis hänger ihop med fastighetsägaren. Det brukar vara så att alla fastigheter i en samfällighet av en viss typ t.ex. fritidshus får samma andelstal. Bestämmelserna är dispositiva så det går även att göra en överenskommelse om kostnadsansvaret.

Kostnader för utförande
Andelstalet för utförande ska bestämmas efter hur stor nytta fastigheten har av anläggningen.
Med nytta avses den värdehöjning fastigheten får tack vare anläggningen och det är samma tanke som finns i fråga om kostnader för fastighetsreglering i 5 kapitlet FBL. Det är en naturlig följd av att utförandet av en gemensamhetsanläggning avser en förbättring av fastighetsbeståndet på samma sätt som fastighetsreglering är.

Kostnader som ingår är dels för själva utförandet, ersättning för utrymmet där anläggningen eller i detta fall vägen ska lokaliseras samt för eventuella standardhöjningar. Förrättningskostnader ingår inte i kostnaderna för utförande men de fördelas ofta genom samma andelstal.

Kostnader för drift och underhåll
För drift och underhåll ska andelstal bestämmas främst efter i vilken omfattning fastigheten beräknas använda anläggningen. Ofta kan den beräknade nyttan och användningen ge samma resultat men om till exempel en fastighet har stor nytta av en väg men använder den i liten utsträckning kan det bli avsevärda skillnader. Det mest rättvisa bör alltså vara om driftskostnader fördelas efter den beräknade användningen av vägen.

Det är den stadigvarande användningen som avses och inte tillfällig användning under en viss tidsperiod eller som beror på vem som är fastighetsägare vid just den tidpunkten. En möjlighet finns också, då det är praktiskt möjligt med tanke på typ av anläggning, att fördela kostnaderna genom avgifter efter den faktiska användningen. Det finns även möjlighet att kombinera avgifter och kostnader. Det kan finnas avgifter för utnyttjande som föranleder särskilda kostnader, till exempel skador på väg, så kallad slitageersättning. Någon möjlighet att kombinera det så en del fastigheter betalar avgifter efter förbrukning och andra efter andelstal finns inte.

För vägar används numera vanligtvis den så kallade tonkilometermetoden enligt en LMV-rapport från 1995. Denna LMV-rapport rekommenderar nya värden för att bestämma trafikmängder på grund av de nya förhållanden som skett under åren från 1975 års PM. Under 2010 har nya schablontal för olika fastighetstyper tagits fram för att bätre spegla dagens fordonsvikt och antalet transporter som sker idag. Se Underlag för tonkilometermetoden.
Driftskostnaderna kan även delas upp så särskilda andelstal fastställs för vinterväghållning och för administrativa kostnader men detta sker väldigt sällan.

I praktiken gäller dock att andelstalen för utförande samt drift och underhåll ofta är lika när det gäller vägar. I en undersökning från 1984 hade 60 % av de undersökta gemensamhetsanläggningarna samma andelstal, där gällde det dock inte bara vägar utan alla typer av gemensamhetsanläggningar som kan bildas med anläggningslagen.

Läs även: Så fungerar tonkilometermetoden, Reflektioner kring andelstal och driftskostnader eller Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)