Kategoriarkiv: Examensarbete

Det kom en fråga

För ett tag sedan fick jag en fråga på e-posten gällande det jag skrivit om i examensarbetet. Här försöker jag ge ett svar.

Fråga:

Hej Jonas.

Jag var inne på din blogg och läste om tonkilometermetoden och jag har en liten fråga som jag hoppas du har tid att svara på för jag lyckas inte hitta något om den på nätet trots omfattande sökande:

Det är så att vi håller på att göra en liten ”vägförening” där jag bor med hjälp av tonkilometermetoden, och vi är två personer som tycker att vi bara borde betala ”från fastigheternas huvudsakliga utfarter/parkeringsplatser och fram till allmän väg”, medans ett par andra personer hävdar att man ska betala för ”all väg som gränsar mot/runt tomten”. Detta anser jag dock vara väldigt orättvist eftersom flera av oss bor precis där vägen delar sig i två delar (jag har exempelvis våran väg på båda sidor om min tomt) och visst skulle vi kunna köra ut någon annanstans på vägen än just vid våra parkeringsplatser, men vi gör ju aldrig det!

Jag hoppas verkligen du kan/har tid och lust att ge mig ett svar så jag vet om jag har rätt eller fel.

Med vänlig hälsning
Stefan


Försök till svar:

Hej!
Grundtanken med tonkilometermetoden är att man ska betala för den väglängd som man använder. Har vägen flera utfarter till allmän väg eller om det är ett vägnät (ex. kvarter) kan det göras en bedömning om hur ofta man kör olika vägar.
Inom tätbebyggda områden kan kommunerna ta ut gatukostnader för nybyggnation eller kvalitetshöjning och då finns en metod där man tar betalt för vägen utmed sin tomt, denna metod kan bli ganska orättvis beroende på hur stor del av tomten som är utmed vägen eller om man bara har utfart.
Men allt detta har ju lantmätaren koll på så det är ingen risk att det blir fel i lantmäteriförrättningen.
 

Annonser

Frågor och svar om enskilda vägar

Tänkte ge ett tips för dem som vill veta mer om enskilda vägar. Trafikverket har en listat några frågor och svar.
De har även information om vilka bidrag man kan få för enskilda vägar och att syftet med bidragen är att stödja de transportpolitiska målen.
Man kan också läsa att det finns 7600 mil enskilda vägar med statsbidrag och 36 000 mil utan. Plus en massa annan fakta.


(Intressant ?)

Tidigare lagstiftning för enskilda vägar: Lagen om enskilda vägar (EVL)

Lagen om enskilda vägar (EVL) antogs 1939 och användes fram till 1998 när AL gjordes om för att gälla även vägar inom tätare bebyggelse som reglerades i EVL kap tre. Kapitel två och fyra i EVL som berörde enskilda vägar i allmänhet respektive skogsbilvägar upphävdes i samband av att AL antogs 1974.

Lagen var tillämplig inte bara som tidigare för väg för stadigvarande bruk utan även för tillfälliga behov. Nytt var också att inte bara körvägar utan även gångvägar reglerades. Sammanslutningen av fastigheter för vägar enligt kapitel två och fyra kallades vägsamfällighet Enligt kapitel tre ansvarade fastigheterna för väghållningen i form av en vägförening. De vägsamfälligheter och vägföreningar som skapats med EVL blev när den upphävdes automatiskt gemensamhetsanläggningar förvaltade av samfällighetsföreningar.

Kapitel 2, enskilda vägar i allmänhet
Fastighetsägare hade skyldighet att upplåta mark till väg om det inte uppstår allvarligt men. Arbetet med byggnation, underhåll och vinterväghållning skulle fördelas antingen efter andelstal eller efter vägdelning eller en kombination av dessa. Vägdelning innebär att fastigheterna är ansvariga för var sin vägsträcka. Kostnader för väghållningen skulle fördelas med hänsyn till omfattningen av den beräknade användningen av vägen. Ingen fastighet får dock ha större andel än vad som svarar mot dess nytta av vägen.

Hänsyn om användningen ska främst styras av stadigvarande förhållanden och inte av tillfällig eller personlig användning. Även väglängden som fastigheten använder och vilken typ av trafik har betydelse för andelen. Det är möjligt att dela upp kostnaderna för vägbyggnad, vägunderhåll och vinterväghållning så deltagare inte har samma andelstal eller inte deltar alls i någon av de tre delarna. I begreppet vägbyggnad ingår även omläggning och standardhöjning av befintlig väg. Även fastighet som inte deltar i väghållningen kan få rätt att använda vägen mot en i förväg betalad slitageersättning.

Två eller flera fastigheter som tillsammans ansvarar för väghållning utgör en vägsamfällighet. Vägsamfälligheten är ansvarig för väghållningen och ska av deltagarna uttaxera nödvändiga kostnader. Vid problem att få in betalning av de deltagande fastigheterna gäller att dessa kostnader är personligt knutna till respektive fastighetsägare.

Kapitel 3, enskilda vägar inom tätare bebyggelse
För enskilda vägar inom områden på landet eller i stad med tätare bebyggelse eller där det kommer att bli tätare bebyggelse skulle tredje kapitlet användas. En vägförening skulle sköta och bekosta väghållningen för föreningens vägar och även annan allmän plats i eventuell byggnadsplan.

I vägföreningen ska ingå de fastigheter som är belägna inom vägföreningsområdet förutom fastigheter som inom området endast innehåller väg, järnväg eller kanal.

Kostnader för väghållningen ska som huvudregel fördelas i förhållande till fastigheternas taxeringsvärde. Detta är en stor skillnad jämfört med kapitel två och motiveras med att en uppskattning av användningen i ett tätbebyggt samhälle skulle bli alltför osäker och vägen anses vara av stor nytta oavsett vilken fastighet som ligger till grund för trafiken. Vägnätet anses också vara en nödvändig förutsättning för samhällsbildningen.

Värdestegringen som vägnätets anläggande och drift ger fastigheterna ansåg man vara någorlunda proportionerlig med fastigheternas värde och då var taxeringsvärdet en lämplig fördelningsgrund. Fastigheternas andelar uppdateras därför varje år då nya taxeringsvärden beräknas. För fastigheter som saknar taxeringsvärde bestäms ett särskilt värde till grund för andelstal. Det finns även en undantagsregel att ersätta taxeringsvärdet med annan fördelningsnorm om den ger ett bättre uttryck för fastigheternas nytta av vägen. Även den ska vara rörlig över tid. I motsats mot reglerna i andra kapitlet får man här inte ha olika, fasta andelstal för olika grenar av vägföreningens verksamhet utan alla kostnader ska fördelas på samma sätt.

I förvaltningen av vägföreningar och vägsamfälligheter är den största skillnaden att en ledamot i vägföreningens styrelse ska utses av länsstyrelsen. De tar även initiativ till bildande av vägförening.

Kapitel 4, särskilda bestämmelser rörande skogsvägar
I stort gällde samma regler som i kapitel 2. Dock kan deltagande i vägfördelningen jämkas om det är skäligt med tanke på god

Läs även: Tidigare lagstiftning för enskilda vägar

(Intressant ?)

Tidigare lagstiftning för enskilda vägar

Sedan 1734 har vi i Sverige haft lagar som styrt väghållningen i landet då det togs med i byggningabalkens 25 kapitel. Även om den i första hand var avsedd för allmänna vägar tillämpades den också för enskilda. Speciellt gällde detta delningsgrunden för väghållningsskyldigheten på byvägarna som skulle underhållas av dem som använde den.

Fram till 1891 års lag om allmänna vägar på landet var det med små undantag markägare eller brukare av marken som stod för väghållningen. Efter denna lags antagande utgick ett visst, om än mycket litet, statsbidrag för väghållningen. 1907 kom lagen den 5 juli 1907 om enskilda vägar på landet och det var den första lagen för vägar på landsbygden som inte hade betydelse för den allmänna samfärdseln. Det är de vi idag kallar enskilda vägar och de skulle vara av stadigvarande betydelse för en eller flera fastigheter. I och med denna lag fick man rätt att om det var av synnerlig vikt dra fram väg över annans mark eller utnyttja en redan befintlig väg. Fastigheternas väghållningsskyldighet att bygga och underhålla vägen bestämdes efter omfattningen av den beräknade användningen.

Snart kom behov av reglering av enskilda vägar även inom städer och 1926 ersattes 1907 års lag med lagen den 29 juni 1926 (nr 352) om enskilda vägar. Denna lag gällde förutom på landsbygden också inom icke planlagt område i städer och samhällen. Utöver detta var den stora nyheten att väghållningen kunde skötas enligt ett gemensamhetssystem där deltagarna hade rösträtt efter det andelstal som gällde för väghållningsskyldigheten och bestämdes av den beräknade användningen.

(Intressant ?)

Reflektioner kring andelstal och driftskostnader

När det gäller kostnadsfördelningen för vägar används, som jag skrivit tidigare, med få undantag tonkilometermetoden där man med hjälp av schablontal för olika typer av fastigheter räknar fram beräknade transportmängder. Dessutom görs alltid en skälighetsbedömning för att andelstalen inte ska bli orättvisa.

Kostnader efter andelstal är ett administrativt enkelt system och anses rättvist och okontroversiellt. Nackdelen är att användningen ofta förändas över tid och vid olika ägare och ger då orättvisa. Att fördela kostnaderna efter den faktiska användningen vore det mest rättvisa men att göra det för vägar är näst intill omöjligt. Driftskostnader efter det faktiska användandet kan vara att föredra i vissa fall då det kan skapa incitament till att hushålla med användningen och därmed minska totalkostnaderna för drift och underhåll. Det kan ju även vara bra ur miljösynpunkt.

Att fördela kostnaderna så alla är nöjda torde vara en nära nog omöjlig uppgift. Ett system med vägtullar skulle antagligen kunna göra det mest rättvist men kostnaden för att införa det torde vara alltför hög. Det är bara en förening av de kontaktade som tycker nuvarande system för att fördela kostnaderna inte fungerar bra så nuvarande system verkar ge tillräcklig rättvisa. I en förening hade det inte gjorts några inbetalningar från medlemmarna på flera år då statsbidraget räckte till de driftskostnader som uppkommit. Detta hade troligtvis att göra med att en av medlemmarna skötte om vägen med eget arbete och kunde på så sätt hålla nere kostnaderna.

Ett sätt att anpassa kostnader för drift som Almqvist, Kalbro och Larsson(1) för fram skulle kunna vara att LM alltid skriver att omförrättning av andelstalen ska ske efter 2-3 år då man vet mer om den faktiska användningen. Detta skulle kunna göra att göra dem mer rättvisa. Dock hjälper detta förfaringssätt bara i nya förrättningar så en översyn av i 35 § AL om villkoren för omförrättning kan vara bättre. Frågan är om detta är förenligt med AL där anläggningsbesluten med andelstalen ska vara långsiktigt och skildra den stadigvarande användningen av anläggningen. Dessutom är det troligtvis få föreningar som är villiga att ta en ny förrättningskostnad efter bara några år.

(1). Almqvist, Per-Olof, Kalbro, Thomas & Larsson, Hans (1984). Anläggningslagen: tillämpning och erfarenheter. Stockholm: Statens råd för byggnadsforskning.

Läs även: Så fungerar tonkilometermetoden, Mer om tonkilometermetoden och kostnadsfördelning, Läs hela examensarbetet

(Intressant ?)

Ordlistor för fastighetsrätt

Båtnadsområde, officialrättighet och graderingsvärdering. Det används en hel del ord som kan vara svåra att förstå inom fastighetsrätt. Jag har samlat på mig några ordlistor inom fastighetsrätt och allmän juridik som går att hitta på internet.

Lantmäteriets ordlistor:
Ordlista för fastighetsrätt.
Ordlista för inskrivningar.
Ordlista om min fastighet.

Andra ordlistor:
Juridisk ordlista, Sveriges domstolar
Juridisk ordlista, internetjuridik.com
Juridisk ordlista, juridikfokus.se
Ordlista samhällsplanering, Länsstyrelsen

Några termer och begrepp har jag förklarat i ett tidigare inlägg.

Ett annat tips om man inte förstår tycker jag kan vara att söka på Wikipedia.

För engelska översättningar av juridiska- och lantmäteriuttryck har jag tidigare lagt ut några länkar.

(Intressant ?)